I´M BACK

 

2015

Jag har äntligen lyckats få tummen ur röven och bestämt mig för att ge bloggen en sista ärlig chans. Efter snart ett års frånvaro (319!!! dagar sedan för att vara exakt) har jag låtit er mötas av ett inlägg om hur man tillagar den där jävla svamppastan. Det är från djupet av mitt hjärta som jag ber om ursäkt för det, men förhoppningsvis har ni som följt receptet njutit av måltiden.

Vad har jag gjort under året som har gått? Om man bortser från mina vardagssysslor som har bestått av att jobba arslet av mig och varit en latmask hemma i soffan har jag även fyllt 20 bast, besökt huvudstaden två gånger, spenderat 24h i köpenhamn, blivit med glasögon, flyttat hemifrån och blivit sambo med min pojkvän samt börjat jobba på VOLT med världens bästa människor.

Jag har även haft gott om tid att tänka över världen som vi lever i och hur sociala medier påverkar oss människor. Jag har scrollat igenom mitt egna bloggarkiv och kan tycka att det många gånger ser mycket bättre ut än vad det egentligen är, och så vill jag inte ha det längre. Från och med nu vill jag ha en blogg som är mänsklig, en blogg som visar vem jag är.

Vi hörs och syns!

HAPPY B-DAY MY LOVE

HAPPY B-DAY MY LOVEHappy B-Day My Love♡

Idag fyller min fina 21 år, ett stort grattis till dig! Tack för att du förgyller mina dagar med glädje, ger mig komplimanger och stöttar mig vad det än gäller. Jag önskar dig en fantastiskt bra dag på ditt nya jobb och längtar till söndag då vi ses igen, då ska jag pussa på dig i mängder!

10 YEARS AGO

Idag för exakt tio år sedan inträffade det ofattbara, Tsunamikatastrofen. Jag var bara nio år gammal när det hände, jag var en av alla dem som åkte med i vågens kraft, jag är en av dem som överlevde med endast några skrapsår på kroppen, jag är en av dem som hade änglavakt.

MICHAELA FORNI

”Hellre ångra något man gjort än ångra det man aldrig vågade göra.

Tänk så mycket kärlek som går förlorad. Alla kyssar som aldrig kommer och alla gånger så många lägger sig så ensamma istället för att lägga sig ihop. Tänk så mycket kärlek vi har inom oss och tänk hur lite av den vissa delar med sig av. Tänk om alla skulle våga göra det man aldrig annars brukar. Kanske skulle allt det som aldrig hände hända.

9 YEARS AGO

IMG_0509.JPG IMG_0567.JPG IMG_0563.JPG IMG_0546.JPG IMG_0553.JPG IMG_0551.JPGPictures by Robert Gabrielsson 26 December 2004

Den 26e December, var det nio år sedan det ofattbara inträffade, Tsunamikatastrofen. Jag var bara nio år gammal när det hände, jag var en av alla dem som åkte med i vågens kraft, jag är en av dem som överlevde med endast några skrapsår på kroppen.

Jag skulle ljuga om jag sa att Tsunamin inte har satt sina spår, för än idag tittar jag ut mot vattnet för att kolla så att den vita skumraden som då täckte hela horisonten inte är där. Jag ligger vaken om nätterna och lyssnar på vågornas fall för att försäkra mig om att vattnet inte har dragit sig ut lika mycket som det gjorde då.

Det är jobbigt att tänka tillbaka på den dagen. Speciellt eftersom att jag och min syster (tillsammans med vår farmor och hennes sambo) var ifrån våra föräldrar i tolv timmar och ingen av oss visste om den ena eller den andra levde. Ärligt talat så trodde jag att vågen hade tagit mamma och pappa med sig.
Jag minns och jag på kvällen låg i farmors säng (i väntan på att få åka upp till berget för övernattning) och tänkte ”mamma, pappa, mamma, pappa” tills jag hör en kvinna skrika halsen av sig. Vi går ut från rummet och ser en man och en kvinna komma springandes mot oss, det är då vi ser dem, det är mamma och pappa, allting brister. Där står vi med lera upp till vaderna, tårarna rinner och vi kramar om varandra så mycket att det gör ont, men det är det ingen som bryr sig om det i den här situationen. Jag sträcker mig upp mot pappas axlar och viskar i hans öra ”pappa, det är över nu”

FARVÄL

”Jag var rädd att sluta älska honom, nästan mer rädd än vad jag var när jag började älska honom.
Jag ville ha honom, samtidigt som jag bara ville glömma honom. Men jag ville inte vara den som sa farväl. För tänk, tänk om jag ångrar mig, och sedan ångrar mig igen. Jag sa farväl.”

LIFE

Jag ber återigen om ursäkt för att det ekar tomt här i bloggen. Men jag säger som William Spetz skulle ha sagt det ”livet kom emellan” vilket det i stort sätt har gjort för mig just nu, och det är sådant som händer och helt enkelt hör till. Jag försöker och jobbar verkligen på att vara tillbaka på banan igen så fort som möjligt (siktar på i morgon). Tills vidare hoppas jag att ni har det bra och tar hand om er själva och era nära och kära!

KÄNSLOR

14 September 2013
”När något som har gjort en så lycklig, kan göra så fruktansvärt ont, känns det som att hela världen rasar samman, och att ljuset i andra sidan tunneln, eller gräset som sägs vara grönare på andra sidan, är långt, långt borta….”