9 YEARS AGO

IMG_0509.JPG IMG_0567.JPG IMG_0563.JPG IMG_0546.JPG IMG_0553.JPG IMG_0551.JPGPictures by Robert Gabrielsson 26 December 2004

Den 26e December, var det nio år sedan det ofattbara inträffade, Tsunamikatastrofen. Jag var bara nio år gammal när det hände, jag var en av alla dem som åkte med i vågens kraft, jag är en av dem som överlevde med endast några skrapsår på kroppen.

Jag skulle ljuga om jag sa att Tsunamin inte har satt sina spår, för än idag tittar jag ut mot vattnet för att kolla så att den vita skumraden som då täckte hela horisonten inte är där. Jag ligger vaken om nätterna och lyssnar på vågornas fall för att försäkra mig om att vattnet inte har dragit sig ut lika mycket som det gjorde då.

Det är jobbigt att tänka tillbaka på den dagen. Speciellt eftersom att jag och min syster (tillsammans med vår farmor och hennes sambo) var ifrån våra föräldrar i tolv timmar och ingen av oss visste om den ena eller den andra levde. Ärligt talat så trodde jag att vågen hade tagit mamma och pappa med sig.
Jag minns och jag på kvällen låg i farmors säng (i väntan på att få åka upp till berget för övernattning) och tänkte ”mamma, pappa, mamma, pappa” tills jag hör en kvinna skrika halsen av sig. Vi går ut från rummet och ser en man och en kvinna komma springandes mot oss, det är då vi ser dem, det är mamma och pappa, allting brister. Där står vi med lera upp till vaderna, tårarna rinner och vi kramar om varandra så mycket att det gör ont, men det är det ingen som bryr sig om det i den här situationen. Jag sträcker mig upp mot pappas axlar och viskar i hans öra ”pappa, det är över nu”

4 thoughts on “9 YEARS AGO

Leave a Reply

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *